Budgetpropositionen 2026 – Assistansersättningen halkar efter ännu mer

Regeringen har nu presenterat sin budgetproposition för 2026. En av de mest centrala frågorna för personer med omfattande funktionsnedsättningar är höjningen av assistansersättningen. Tyvärr är beskedet djupt oroande.
‍

En höjning som inte räcker

Assistansersättningen föreslås höjas med 1,5 procent – vilket innebär ett schablonbelopp på 347,70 kronor per timme från årsskiftet (Försäkringskassan om assistansersättning). På pappret ser det ut som en höjning, men i praktiken innebär det att assistansen fortsätter att urholkas.

Lönerna för personliga assistenter ökar i regel betydligt mer än så, och kostnaderna för arbetsgivaravgifter, administration och andra utgifter stiger också. När ersättningen inte följer med kostnadsutvecklingen blir konsekvensen att resurserna inte längre räcker, vilket riskerar att påverka kvaliteten i assistansen.

‍

Avsaknaden av indexering

Regeringen säger att den ”undersöker” en modell för indexering av schablonbeloppet. Men så länge det inte finns på plats innebär det att varje år blir en kamp för att assistansen inte ska förlora ännu mer i värde.

En uppräkning på 1,5 procent kan låta som en förbättring, men i praktiken är det en förlust. När inflation, löneökningar och kostnadsökningar alla ligger högre, betyder det att assistansen blir dyrare – medan stödet från staten halkar efter.
‍

Andra delar i budgeten

• Funkisskatten avskaffas från 1 januari 2026. Det är en positiv nyhet och innebär en lättnad för personer som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning.
• Andra ersättningar och bidrag räknas upp med prisbasbeloppet, vilket motsvarar knappt 0,7 procent – en höjning som är så liten att den inte på långa vägar kompenserar för ökade levnadskostnader (SCB om prisbasbeloppet).
• För lönebidraget syns ingen höjning alls i propositionen.
  ‍

Slutsats

Budgetpropositionen 2026 innebär i praktiken att stödet till personer med funktionsnedsättning fortsätter att urholkas. Att höja assistansersättningen med endast 1,5 procent – långt under kostnadsökningarna – gör att många riskerar att stå utan det stöd de behöver för att leva ett självständigt liv.

Så länge indexeringen dröjer blir varje år ett nytt tapp, och skillnaden mellan verkliga kostnader och statens ersättning växer. Det är inte hållbart – och det är hög tid att regeringen tar ansvar för att personlig assistans ska kunna fungera långsiktigt.

‍