"Egenvård som avser något av de grundläggande behov som anges i 9 a § första stycket lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kan – om den hjälp som behövs är av tillräckligt integritetskänslig karaktär – ge rätt till insatsen personlig assistans och även ligga till grund för prövningen av rätten till assistansersättning. Sondmatning ska betraktas som intag av en måltid och utgör därmed ett grundläggande behov.
Målet gäller om egenvård i form av sondmatning kan berättiga till assistansersättning.
Av lagstiftningen på området följer att en person som på grund av ett stort och varaktigt funktionshinder behöver hjälp med s.k. grundläggande behov, t.ex. personlig hygien eller måltider, från kommunen kan få biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans. Om hjälpbehovet i dessa avseenden i genomsnitt uppgår till mer än 20 timmar per vecka kan Försäkringskassan bevilja assistansersättning för kostnaderna för personlig assistans. Assistansersättning lämnas dock inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen.
En första fråga som prövats i målet är om personlig assistans respektive assistansersättning över huvud taget kan ges för sjukvårdande insatser som utförs som egenvård. Med egenvård avses en hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal efter en individuell prövning bedömt att en patient själv eller med hjälp av någon annan kan utföra. Utgångspunkten är att personlig assistans inte ska ersätta den omvårdnad som sjukvårdshuvudmännen är skyldiga att ge. Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att det inte finns några principiella hinder mot att egenvård beaktas vid bedömningen av om rätt föreligger till såväl personlig assistans som assistansersättning, eftersom insatsen då inte längre är en uppgift som åvilar hälso- och sjukvårdspersonal och inte heller utförs av sådan personal.
Den andra frågan som Högsta förvaltningsdomstolen har tagit ställning till är om sondmatning utgör ett grundläggande behov, dvs. om sondmatning kan anses ingå i begreppet måltid. Begreppet är inte definierat i lagen, men enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening bör även andra sätt att tillgodose en persons näringsbehov än att föra mat till munnen innefattas i begreppet måltid. Hjälp med sondmatning är således ett grundläggande behov.
I vilken utsträckning hjälp med ett grundläggande behov, i detta fall sondmatning, berättigar till insatsen personlig assistans beror på om hjälpen– helt eller delvis – är av tillräckligt kvalificerat slag, dvs. om den är av tillräckligt privat karaktär. Detta måste avgöras efter en individuell bedömning av förhållandena i det enskilda fallet. Någon sådan prövning har Högsta förvaltningsdomstolen inte gjort i målet, eftersom prövningstillstånd endast givits för den principiella fråga som är av vikt för ledning av rättstillämpningen. Domstolen har därför stannat vid att förklara att sondmatning – oberoende av om den utförs som egenvård – utgör ett grundläggande behov.
I övrigt står kammarrättens dom – enligt vilken den i målet aktuella flickan ansågs ha rätt till assistansersättning – fast."
Text från Högsta Förvaltningsdomstolens hemsida
