
Ska det firas hos Janne i Borlänge så ska det självklart vara med prinsesstårta! För 30 år sedan fick han ett tips, som han valde att följa. Det är vi nu många som vill vara med och fira.
Janne är killen som tar informerade beslut och inte lämnar något åt slumpen i allt från val av assistansbolag till placeringar på börsen och spel på hästar.
— Många tror att det är travkusken som väljer häst, men så är det inte, konstaterar Janne tvärsäkert med ett leende. Man måste veta om hästen godkänner kusken, för annars blir det ingen vinst.
När han fick personlig assistans för drygt 30 år sedan, var det till att börja med kommunen som anordnade assistansen, men det blev inte bra. Kommunen bestämde allt. En vän, som själv nyligen fått assistans, tipsade då om Särnmark.
När Janne ser tillbaka på de 30 år - som han nu samarbetat med Särnmark - så minns han många medarbetare som han uppskattat lite extra. Vi tittar på gamla sparade julkort med bilder på medarbetarna. ”Där är Peter Martin, han kunde man fråga om precis allt, Magnus Krossén likaså. Hur är det med Anders Alling nuförtiden, är han fortfarande präst? Och Linda, från Gotland, jobbar hon kvar?”
Ja det gör Linda, nu som kundombudsman. Hon hade på förväg hört av Jannes nuvarande kundansvariga Brittis och Therese på Gävlekontoret, att Jannes 30 år på Särnmark skulle firas med tårta och blommor, och sänt sina varmaste hälsningar. Särnmarks grundare Cecilia kom också med för att botanisera i gemensamma minnen och lyssna till Janne och hans assistenters engagerande berättelser.
Janne hade hunnit fylla 18 år, 1976, när han var passagerare i en bil som voltade. Dåtidens säkerhetsbälten var inte mycket att hänga i granen. Han slog i huvudet så pass illa att han fick en allvarlig och permanent skada.
Då var det mycket fokus på rehabilitering. Bland annat fick han öva upp sin balans genom ridning när han var på Mälargården i Sigtuna. Två starka killar lyfte upp honom på hästen och det kändes tryggt, men när de sen möttes av vilt springande rådjur blev det mer livat. Men det gick bra.
Det gick också bra att få jobb som gravör på SSAB, den stora arbetsgivaren i Borlänge. Där jobbade han i 25 år och trivdes verkligen med arbetet, arbetskamraterna och den lite tuffa men hjärtliga jargongen.
Samma anda tycks råda mellan Janne och hans assistenter. Många — som trivts med denna anda — har stannat länge. Anki — som är med för att fira de 30 åren — tror att det nog har blivit minst 25 år som assistent hos Janne, likaså Maria som vet att hon har varit där 16 år, Mikael som jobbat i 9 år och Tobias, som är ”nykomlingen” i gänget, med sina 6 år som Jannes assistent. Tobias kan danska och det har Janne, som själv är halvdansk, nytta av när han ska skriva brev till släkt och vänner i Danmark.
I den här assistentgruppen är det flera som också har nytta av Jannes breda kunskaper, inte minst när de placerar sina PPM-pensionspengar. Han har lärt dem hur de ska resonera runt placeringar och fått dem intresserade av att engagera sig aktivt och det har gett resultat.
— Jag har räknat ut att jag fördubblat min pension jämfört med om jag skulle ha förblivit en soffliggare konstaterar Anki och ser mer än nöjd ut.
Så det finns mycket att fira en dag som denna!