Om rätten att hålla i sitt eget roder

Mikael Särnmark grundade Särnmark Assistans tillsammans med Cecilia Ekholm. Vi bad honom berätta om vägen dit med egna ord.

Jag levde ett väldigt aktivt liv innan olyckan 1978 förändrade allt. Jag växte upp först i Sundbyberg och senare i Järfälla innan familjen flyttade till Hässelby Villastad med utsikt över Mälaren. Som ung flyttade jag vidare till Kungsholmen och levde ett intensivt liv mitt i Stockholm.

Jag studerade ekonomi på Stockholms universitet, arbetade extra på olika arbetsplatser och var samtidigt mycket ute i nöjeslivet. Jag var stamgäst på Alexandras och senare Atlantic, arbetade i den välkända butiken Monsieur och blev ofta inbjuden till filmpremiärer, modevisningar och olika invigningar. Jag hade alltid idéer och planer på att starta företag. Dagen före olyckan höll jag faktiskt på att förbereda lanseringen av ett skivställ jag själv hade utvecklat.

När olyckan sedan kom förändrades livet totalt. Jag fick en hjärnskada och blev halvsidesförlamad. Efter olyckan tillbringade jag ett och ett halvt år på sjukhus och olika rehabiliteringsavdelningar, både i Sverige och under en längre period på Kanarieöarna.

Det märkliga är att jag egentligen aldrig vantrivdes på sjukhuset. Jag trivdes med människor, lärde känna läkare, sjukgymnaster och annan personal och försökte ofta se tillvaron positivt. Däremot hade jag svårt för sådant som saknade mening för mig. Jag minns till exempel att arbetsterapin ibland kunde handla om att sitta vid en vävstol och göra saker jag själv inte såg något värde i. Det passade inte mig alls.

Jag har alltid haft ett starkt behov av att få tänka och bestämma själv. Redan då hade jag svårt att acceptera att andra människor skulle tala om för mig hur jag skulle leva mitt liv. En läkare hotade till och med med långvården om jag inte “skärpte mig”. Då bad jag min mamma packa mina kläder för jag tänkte lämna sjukhuset och ringa Expressen. Jag har aldrig varit rädd för att säga ifrån när något känts fel.

Samtidigt förändrade åren efter olyckan min syn på människor med funktionsvariation helt och hållet. När jag var ung tror jag faktiskt att både jag själv och många i min omgivning såg ett liv med funktionsvariation som något slags slutstation. Och när jag själv hamnade där märkte jag också hur många människor försvann. Nästan alla vänner försvann efter olyckan. Det säger ganska mycket om hur samhället såg påf unktionsvariationer under den tiden.

Det var också ur de erfarenheterna som mina tankar om självbestämmande växte fram. Jag insåg att det största problemet ofta inte var själva funktionsvariationen, utan att andra människor och system tog över rodret i ens liv. För mig har det alltid varit avgörande att människan själv måste få vara den som styr sitt liv och sina beslut.

Under många år levde jag med kommunal hemtjänst och upplevde hur lite frihet man faktiskt hade. Det blev grunden till det som senare utvecklades till Särnmark Assistans. Tillsammans med Cecilia Ekholm byggde jag verksamheten utifrån övertygelsen att människor med funktionsvariation inte ska vara passiva mottagare av hjälp, utan individer med rätt att hålla i sitt eget roder.

Det speciella var kanske att jag själv både varit kund och ägare. Besluten fattades aldrig långt från verkligheten, utan utifrån egna erfarenheter av hur viktigt självbestämmande faktiskt är.

Idag har jag lämnat över det direkta ansvaret för företaget och känner stor trygghet i det. Anders Broberg, Cecilia Ekholm och Niklas Hallberg driver verksamheten vidare med hög kompetens och starka värderingar.

När jag idag ser tillbaka på livet tänker jag att det viktigaste aldrig bara har handlat om företag eller assistans. Det viktigaste har varit rätten att få fortsätta vara sig själv, även när livet förändras. Att få vara huvudperson i sitt eget liv och hålla i sitt eget roder.

Intervjun gjordes av Särnmark Assistans våren 2026.

‍